När jag blev kristen över en natt!
Kategori: Allmänt
Jag var helt 100 på att jag INTE skulle döpa! Nix! Det skulle vara en trevlig namngivningsceremoni hemma med familjen, för sååå troende är jag ju inte och inte Kristján heller för den delen.
I tisdags åkte vi till byn för att handla lite allt möjligt. I affären hittade vi presentpapper, servetter, godis och ljus som skulle bli perfekt till att pynta hemmet med!
Och påväg hemåt så kände jag att
"Nä, den här dagen ska bli så fin och högtidlig som den bara kan bli! Lilleman ska ha min dopklänning och hemmet ska vara fint pyntat och jag ska inte kunna ångra någonting!"
Så, istället för att stå där hemma på torsdagen i vårt fina hem med vår vackra son och känna mig som en stå- upp komiker under en hemmaklippt ceremoni så ringde jag prästen! Eller, jag hamnade i alla fall rätt vid andra försöket, den första tjejen var tydligen inte präst..
Trots kort varsel ställde hon upp och kunde komma!
Vad frågar man då prästen när man ringer? Alltså om man heter Jenny...
"Vad gör du på ett dop?"
"Jaa, jag döper ju barnet i faderns sonens och den helige andens namn!"
Ja just det, tack då!!
Jenny, Lyngbrekka II
